Så mysigt man hade det förr alltså... Tänk när man var yngre och inte hade ett enda bekymmer när julen kom, tvärtom så kunde man inte vänta till julafton och önskade att det var jul varenda dag från den första december. Advent kom så sakta att det kändes som livet gick i slow motion, det här året har jag inte hunnit tända ett enda ljus det har gått så fort...

Man hade inga pengabekymmer för man köpte något litet sött till mamma och pappa och/eller gjorde något i skolan.. Till sina vänner köpte man för 15-20 spänn, sudd eller liknande.. Så enkelt livet var då.. Nu har man inte hunnit/kunnat köpa en simpel jävla grej än, och tiden knappar in så fort att man har ständigt ont i magen, som om man inte har nog med bekymmer..

Inte undra på att man inte känner julstämning..

Saknar andra halvan av min familj och kommer inte få tillbaka dom, värsta julen någonsin, kanske inte meningen jag ska ha någon julstämning...

Fördelen är att om en vecka är julen över, men på samma sida av myntet så får jag ju panik, det är mindre än en vecka kvar!!   

Urs säger jag bara, vilken stressig och deppig jul, än så länge.

Det känns nog annorlunda när man sitter på kökstolen hos svärmor och dricker kaffe och ätit god julmat och känt stressen lägga sig så man äntligen kan njuta, men det känns så långt bort just nu, och samtidigt inte... Jag är som ett virr i vanliga fall, men nu är det tiodubblat, minst!!

Ska försöka stressa ner, men det blir nog svårt före man kan börja handla julklapparna och känna lugnet..

Men, på en gladare not så längtar jag enormt till på torsdag, då får jag fira älskade mamma som fyller år..Puss på dig mamma!!    Ska bli mysigt!! och jag har blivit ombedd att göra glasstårta, mums!

Ha´de så bra nu alla tomtar och troll därute!!

Ingen mysig 5-års dag blev de då... Men det beror mest på pengabristen.. Annars hade det nog blivit middag, bio och hela kitet, istället blev det rostade mackor och en cig.. men man får ta det man har och åtminstone glädjas åt att man har varandra...  

Får se om julen blir lika "mysig"...

Kram på er och tack till alla som grattat oss   

Imorgon har jag och hjärtat 5 år tillsammans bakom oss, och förhoppningsvis många, många, många år till framför oss  ..

Vi har gått igenom så mycket tillsammans, och vi har blivit starkare av det. Han är en sån genomsnäll underbar människa.

Precis som alla andra par så har vi haft våra gräl, till och med flyttat isär mer än en gång, men det har som sagt bara gjort oss starkare, vi tror på varandra och kärleken är evig, jag känner det verkligen i hela mig att han är mannen för mig, det har han alltid varit det tog mig bara ett tag att lista ut det. 

Min enda önskan för oss och det enda jag saknar i vårt förhållande är ett barn, vi vill inget hellre och förhoppningsvis slår drömmen en dag in...  

Ville bara säga det och ett stort grattis älskling, för att du stått ut med mig i fem hela år, du är min underbara man och jag älskar dig till döds!!!

Puss o kram o nyp i stjärten!!

//din trasdocka

Dag 5 = Vad är kärlek...

Jag har haft turen att uppleva mycket kärlek i mitt liv, har haft få och bra vänner som verkligen älskar mig (och jag dom) istället för många flyktiga vänner som man knappt vet om man tycker om ens...

Kärlek är naturligtvis olika för alla, men för mig är kärleken det som får jorden att gå runt. Utan kärlek i mitt liv vet jag inte vart jag skulle vara, om jag ens skulle finnas.. Jag älskar olika människor på olika sätt, men jag älskar inte med olika mängd. Tex jag älskar min karl och hans syster (min bästa vän) lika mycket men inte på samma sätt. Robert är jag ju förälskad i plus att jag älskar honom mer än livet själv, och med Stina är det samma fast henne är jag inte förälskad i, men min kärlek till henne är oändlig ändå.    

Mitt livs kärlek är Robert som ni förstår, han ger mig kärlek som jag aldrig trodde fanns, och jag hade gett upp helt på kärlek innan jag fann honom men han öppnade mina ögon till något helt nytt när det gällde förhållanden med killar, kärlek utan förbehåll... Han ger allt han har i vårt förhållande och ber sällan och aldrig om något i gengäld, och jag vet hur lyckligt lottad jag är, jag tar honom aldrig för given...  

Min mamma älskar jag mer än jag kan säga, ingen har någonsin ställt upp för mig som hon gör och alltid gjort, jag önskar bara att jag kunde göra mer för henne.. Hon får mig alltid att skratta när jag är nere, och hon lånar mig sin axel när jag behöver gråta.. Det finns ingen kvinna som hon i världen, och jag är SÅ lycklig att hon är min och bara min mamma!!!    

Åsså har vi min gumma, min kära lilla gumma Stina... Bästa vän sen jag var 11 år och samma där, ovillkorslös kärlek in i det sista! Visst har vi haft våra gnabb, men vilka som älskar varandra har inte det?

Den sista jag kommer nämna här fastän han inte är den sista jag älskar är Nicklas, Roberts son, alltså min styvson..

Han välkomnade mig från dag ett med öppna armar, och ett klokare barn på denna jord finns inte! Han är smart, underbar och helt perfekt! Jag kan inte uttrycka nog hur mycket jag älskar honom, han är verkligen speciell för mig och kommer alltid vara det!

Nicklas kusin Alicia vill jag också nämna här, hon är också viktig och speciell för mig, hon får mig skratta så hårt att jag får ont i magen! Hon är en underbar tjej som har en speciell plats i mitt hjärta, såsom hennes och Nicklas farmor Lena!

Åsså älskar jag såklart min lilla bebis Terrence, vår "lilla" kisse   

en av dom smartaste katter jag haft, kan redan sitt, sitt vackert och "peka" ;)

Nu kanske jag har tråkat ut er med min mängd av ord men ingen har tvingat dig att läsa   

Till alla er jag skrivit om här; Tack för att ni finns, ni är den bästa familj man kan önska sig!!!

Dag fyra i utmaningen ska jag skriva om maträtt denna dag...

Har faktiskt bara ätit en maträtt denna dag så det kommer bli enkelt   

Har tillsammans med sällskapet min mamma, pappsi och älskling ätit hemma hos mamma en otroligt mumsig, smakfull och så god mat idag. Mamma gjorde sin köttfärslimpa med pepparsås och till det potatisgratäng åsså grekiskt lantbröd! Fan alltså, jag åt i slow motion för att hinna njuta så mycke som möjligt   .

Jag vet jag skryter, men om ni smakat hade ni åxå gjort de.. 

Till efterätt fick vi äkta vaniljglass med kolasås och pepparkakor med kaffe...   

Stort tack till mamma som gjorde den goda maten!!!

(Detta är inte mammas köttfärslimpa men så nära jag kunde hitta på nätet)

Idag är dag tre av utmaningen, mina föräldrar...

Oj, vet nästan inte vart jag ska börja..

Min mamma heter Sofia Madeléne Beatrice Johansson. Hon är född och uppvuxen i Skellefteå och började arbeta rätt ungt, hon var 14 år när hon fick sitt första jobb som gick ut på att sitta på gräsmattan och räkna bilar åt Gatukontoret  .

Senare arbetade hon på Malmia ett tag innan hon började på Rönnskär 1979 där hon jobbade i 22 år och idag är hon sjukpensionär.

Året före jag föddes köpte mamma och pappa sitt första hus tillsammans i Ursviken.

Hon älskar och har alltid älskat djur, särskilt schäfrar, och vi har haft djur i min familj sen långt före jag föddes.

Min pappa var som en klok man en gång sa "ett original". Det finns ingen som honom och kommer aldrig finnas. Han hade ett väldigt hårt liv redan från början tyvärr, fick en fosterhemsplacering som var det värsta som hänt honom. Han precis som jag har flyttat runt en hel del, men bodde i Skellefteå en stor del av sitt liv, tills dess slut. Han jobbade också på Rönnskär (jag tror han och mamma möttes genom jobbet där). Han  hade två flyttfirmor som jag bara älskade när han bodde i Storselet, jag åkte ofta med honom runt Sverige och hjälpte till, jag minns jag blev så stolt varje gång över honom för alla berömde hans arbete, aldrig en pryl trasig, inte en enda gång! Tur att inte jag körde då hade allt varit paj   . Han spenderade sina sista..ja vad kan det vara, 15 eller så år i Storselet, och trivdes som fisken i vattnet i sitt hus.

Hans hobbys bestod av fiske och meka med saker, stora som små. Vi jobbade jättehårt tillsammans med att fixa till bilen jag skulle få när jag tog körkort (vilket jag inte har), en Ford Fairlane 500 -65 ombyggd till pickup. Vi skruvade loss alla delar som gick för att fixa till dom och jag påbörjade att måla motorrummet svart men hann aldrig färdigt det tyvärr. Den köpte han och mamma 1988 och han hade kvar resten av sitt liv... Den var en riktig pärla.

Pappa var som sagt ett orginal, han var en man som var totalt osjälvisk och han lyssnade alltid så förstående när jag behövde prata.. Jag pratar med honom fortfarande vartän han är, ibland behöver man det fastän man inte får något svar.. Ni som förlorat en närstående förstår säkert vad jag menar..

Åter till mamma tvärt, hon har en ny karl sen fem år tillbaka och bättre styvfar hade jag nog inte kunnat drömma om. Han finns alltid här för oss och han är livrädd att förlora både mig och mamma, vilket han aldrig kommer göra. Jag vet att jag alltid kan komma till honom med vadsomhelst och han lyssnar alltid. Han har varit ett enormt stöd sen jag förlorade pappa och jag kommer förevigt vara tacksam för att han är den han är. Jag har fått en del kommentarer om min styvfar och det struntar jag blankt i, som jag sagt förut så ska man sopa rent framför egen dörr innan man börjar gräva i alla andras. Jag vet inte hur andra växer upp men i min familj blev jag lärd att en familj finns där för varandra i vått och torrt, man älskar varandra villkorslöst och utan krav.

Ja nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer om mina föräldrar..

Dag tre som detta är tog längre tid än jag trodde att göra, men det var en känslosam, rolig och smärtsam resa att göra till både mitt och mina föräldrars förflutna.

Otrevliga kommentarer gör sig inte besväret...

Jahapp, dag två ska jag alltså skriva om min första kärlek...

Jag som har fruktansvärt dåligt minne kommer ihåg min första kärlek som om det var igår.. Han heter T**** *E***** (vill inte skriva hans namn ifall han tar illa upp).

Jag minns att det var sommarlov och jag spenderade några veckor hos min mormor på Moröhöjden och gick fotbollsläger, sommaren var verkligen underbar men lite visste jag att den skulle bli ännu bättre, och sämre på samma gång.

..ok jag kanske överdrev lite när jag sa att jag minns det som igår, men vissa detaljer är skarpa som knivar. Jag tror att jag träffade honom på lägret, som var därnere på Morön där industrierna är, bilfirman mm. Han var otroligt söt och jag och han fick rätt bra kontakt redan från början. Han bjöd med mig hem till sig och vi spelade nintendo tills sena timmar (fastän jag hade fast tid att vara hemma   ). Hans familj var underbara, hans mamma bjöd mig alltid att stanna på middag och hans storasyster var jättetrevlig.

Sommaren flöt på och jag hade som sagt superkul, ända tills en solig dag när jag satt i rummet hos mormor och såg tv, då ringde telefonen och mormor sa att jag skulle ta det i gästrummet (dvs mitt rum medans jag var där). Jag tog upp luren och det var han. Han lixom krälade ut orden ur munnen och jag visste att något var fel. Medans jag satt och lirkade med skrivbordslampan nervös som få så satt han och berättade att jag var en jättefin tjej som han haft jättekul med, men vi kunde inte vara pojkvän och flickvän längre... Mitt hjärta brast och jag var superledsen över att kärleken var så hemsk!

Hur skulle jag någonsin kunna bli kär igen   ...

Men man vet inte så mycket om kärlek när man bara är ca 10 år heller   

Det gick nog över på ett par dagar, då var jag mitt spralliga själv igen :)

Vi hade inte kontakt alls efter det samtalet, men jag har träffat honom i mina "vuxna" dagar och han minns också, vilket var mysigt att höra :)

Då försöker jag igen då...

Har antagit en utmaning att på 30 dagar skriva varje dag olika saker i mitt liv. Jag börjar idag med min presentation, idag är alltså dag 1 av 30.

Efter vad jag tror var drygt ett dygn i förlossning föddes jag en vinternatt för snart 26 år sedan på Skellefteå BB. Min mamma och pappa hade hus då men vi flyttade efter ett tag och jag har flyttat rätt många gånger i mitt liv, får se om jag kommer ihåg alla ställen...

Först bodde vi i Ursviken, sen har jag bott på Vivallaringen i Örebro (där Svensson, Svensson spelades in, bara ett "stenkast" ifrån), i Bureå, Anderstorp, Moröhöjden, Moröbacke, Storselet och som sagt Ursviken några gånger.

Min skoltid som ni kanske förstår har alltid varit lite flyktig då jag inte stannat så länge i en skola, mest för all mobbing jag fick utstå och kände mig verkligen ensam och att det var stora fel på mig eftersom mobbingen förföljde mig vart jag än bodde. Men när jag flyttade till Storselet ändrades det, där jag träffade en flicka ett par år yngre än mig som sa hej till mig men till denna dag aldrig sagt hej då. Hon heter Stina, hon var öppen, ärlig, omtänksam och den bästa vän jag kunnat önska mig. Visst, det förekom mobbing där med men inte till samma grad, om någon blev mobbad togs det upp efter samma rast som det hänt. Jag vill även nämna att Ursviksskolan var en av dom värsta när det gäller mobbing, men även där kom en tjej precis som Stina som en ängel och räddade mig från ensamhet, Ida heter hon. Vi har inte haft den bästa kontakten på sistone men hon är en sann vän för livet, och jag älskar både henne och Stina med allt jag är.

När jag kom i tonåren blev jag en riktig ung rebell, jag trotsade mina föräldrar i allt (men idag vet jag att dom bara ville mitt bästa, och jag har varit så enormt välsignad med att få dom bästa föräldrarna i världen). Jag började festa en del när jag blev 16-17 ungefär, party var allt som stod på mitt schema på helgerna och det var både den bästa och värsta tiden i mitt liv, men jag har nog sällan och aldrig haft så roligt som jag hade då heller... I nattlivet mötte jag nästa under till människa, Nettan, som alltid funnits där och alltid kommer finnas där, jag hoppas att hon vet att jag känner likadant för henne som hon känner för mig.

Jag har spenderat mesta tiden av mitt "vuxna" liv med olika arbetsplatser för att prova mig fram, och det bästa jobb jag haft (men även det tyngsta) var på en 4H-gård. Jag har alltid varit en enorm djurälskare men när jag arbetade där lärde jag mig att det är djur jag alltid kommer vilja jobba med.

På tal om djur så har det alltid funnits ett eller flera i mitt liv ända sen jag föddes, oftast schäfrar och/eller katter. Just nu har jag min lilla "bebis" Terrence, som är en riktig "mammagris" och han är som en svans på mig, får inte göra något själv och stänger jag in mig någonstans så skriker han tills jag svarar eller kommer ut    jag måste säga att det gör mig så glad på något sätt, att det finns ett litet liv som behöver mig, särskilt med tanke på hur gärna jag alltid velat ha barn.

Men jag har faktiskt ett barn nu, plastbarn men ändå ett barn ;) Nicklas heter han och är son till min pojkvän som jag varit tillsammans med dom senaste fem-sex åren (klockan är mycket och jag orkar inte räkna ut exakt hur länge). Både han och hans son har förgyllt mitt liv på sätt jag aldrig trodde möjligt, dom har lärt mig att älska igen, något som jag hade gett upp helt, jag var singel i fyra år i streck innan jag träffade Robban, men tack vare att hans syster (min bästa vän) så kom han hem till mig på en fest och vi har varit tillsammans sen dess.

En sak jag haft enorm tur med är Nicklas, jag älskar honom som min egen och han är en väldigt klok och underbar människa och om jag aldrig i mitt liv skulle få egna barn så är jag komplett så länge han finns i mitt liv.

Jag vill också säga vilken tur jag haft i övrigt när det gäller min älskling, han har den underbaraste familj man kan önska sig (förutom min då, men hans hör ju till min och tvärtom). Jag har en helmysig svärmor, hon är en av dom tuffaste, roligaste och varmaste människor jag någonsin mött. Ett av hennes barnbarn står mig väldigt nära hjärtat, Alicia. Hon vann mitt hjärta från dag ett (dvs hon var väldigt liten eftersom jag känt Stina långt innan Alicia föddes), och hon får mig alltid att skratta. Stina (dvs "svägerskan"), hennes man Ante och deras son Oliver är också helt otroliga människor! (nu har jag inte glömt er andra om ni tror det, men ur familjen står jag dessa närmast :) ) *kram på er alla*

Tjaa nu vet jag inte riktigt vad jag ska lägga till mer, som sagt är jag ganska trött (fastän jag inte kan sova, har såna nätter ibland ;) ) men om jag kommer på något mer så går det alltid ändra   

Hoppas ni sussar sött   

That's all folks!

Ps: Imorrn kommer del två av utmaningen, "min första kärlek", missa inte det